Hur viktig är det för Gud hur vi hanterar vår ekonomi? Jesus säger att: "Den som är trogen i smått är också trogen i stort, och den som är ohederlig i smått är också ohederlig i stort. Om ni inte har varit trogna i fråga om den ohederlige mammon, vem vill då anförtro er den sanna rikedomen?" Luk 16:10-11

Jesus vill vara Herre över alla områden i vårt liv, även vår ekonomi. De andliga gåvorna som profetians, trons och helandets gåva är på en helt annan nivå än pengar. Om vi inte kan hantera pengar, hur kan då Gud anförtro oss att hantera himmelska gåvor, som är den sanna rikedomen?

Gud är den störste givaren av alla

"Gud har makt att låta all nåd överflöda till er, så att ni alltid och under alla förhållanden har nog av allting och kan ge i överflöd till varje gott verk." 2 Kor 9:6

Det finns hos många ett fattigdoms ideal i Sverige där det är mer helgat att vara fattig än rik, men hur ska vi kunna ge till den fattige om man själv är den fattige" Gud vill ha män och kvinnor som med rent hjärta utan begär kan hantera pengar och vara kanaler för att kunna välsigna andra.

Gud är den störste givaren av alla, Han gav allt till oss. När Fadern gav Jesus för vår skull så är det det mest ultimata givandet som någonsin skett.

Om vi kan överlämna vårt liv och evigheten till Jesus, så kan vi med trygghet lämna över vår ekonomi till Honom också.

Jesus och mammon, båda kan bli en herre

"Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon." Matt 6:26

Av alla begär som finns så är det bara kärleken till pengar som Jesus ställer på samma nivå som sig själv, som kan bli en jämställd herre med honom själv.

Det är inte hur mycket pengar vi har som avgör om pengar är vår herre, det är vårt förhållande till dem. Bibeln nämner många rika gudfruktiga människor, tex. var David enormt rik och en man efter Guds hjärta. Många rika grekiska kvinnor stödde Paulus tjänst (Apg 17:12), osv.

Pengar är en god slav men en dålig herre. Det är viktigt att nämna att pengar är den lägsta av alla resurser:

    pengar kan köpa ett hus, men inte ett hem,
    pengar kan köpa en säng, men inte en god natts sömn,
    pengar kan köpa medicin, men inte hälsa.

Tionde och offer är inte samma sak

Bibeln skiljer mellan tionde och offer som är två olika saker. "Får en människa stjäla från Gud" Ändå stjäl ni från mig. Ni säger: "Vad har vi stulit från dig"" Tionde och offergåvor." Mal 3:8

"För in allt tionde i förrådshuset, så att det finns mat i mitt hus. Pröva mig nu i detta, säger HERREN Sebaot, om jag inte kommer att öppna för er himlens fönster och låta välsignelse strömma ut över er i rikt mått." Mal 3:10

Tiondet är per definition 10 procent av bruttoinkomsten och gåvor är det vi ger utöver detta. Tionde tillhör förrådshuset, dvs. den lokala församlingen där man får sin andliga mat.

Ofta blandas tionde och offer ihop. Vi säger ofta att vi ska ta upp en offergåva, men man kan inte offra innan man gett tionde. Offer är det som vi ger utöver tiondet!

Det är en enorm välsignelse att få ge, det är t.o.m. något som Gud uppmanar oss att pröva honom i.

Var kommer iden att ge tionde ifrån?

Den förste som gav tionde, var Abraham. Abraham levde 430 år innan lagen kom (Gal 3:17), så själva tionde givandet är något som Gud lagt ner som en andlig princip.

"Ära Herren med allt du äger och med det första av din skörd" Ords. 3:9.

Den första delen av vår inkomst ska vi ära Herren med. Vi ger inte i första hand till människor utan vi ger till Gud. När vi gett så har vi gjort vår del, sedan är det upp till den församling eller organisation att förvalta pengarna.

Det är viktigt att betona att vi ger tionde på vår inkomst. Det finns exempel då människor lurats att ta lån för att ge, men det går helt emot Bibeln. Går man i skolan och har studiemedel, så är bidragsdelen en inkomst, medan studielånet är ett lån och inte en inkomst.

Mycket av dagens pastorers arbete går åt att försöka få verksamheten att gå runt, och många har extra arbeten för att försörja sin familj. Tänk om fullt tionde kom in i församlingarna, jag tror många pastorer då skulle kunna ägna sig mer åt ordet och bönen som är deras huvudkallelse!

Är inte tiondet något som försvann i NT?

Jesus säger att vi ska ge tionde, men det är hjärtat bakom givandet som räknas:

"Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin men försummar det som är viktigast i lagen: rätten, barmhärtigheten och troheten. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra." Matt 23:23

När Sackeus blev frälst så gav han 50% av vad han hade till de fattiga, och av de orätta affärer han hade gjort betalade han igen 4 gånger summan.

I den första församlingen i Jerusalem gav man allt man ägde till församlingen. Det är intressant att det är den enda av alla de församlingar som fanns då som omnämns att göra något sådant. Jag tror att den Helige Ande ledde Jerusalem församlingen att göra så eftersom Han visste om att Romarna skulle inta staden 70 e.Kr. Hela staden förstördes och tomter och hus blev värdelösa, men församlingsmedlemmarna hade sålt sina ägodelar när priserna var som högst.

Givande är en planerad handling

"Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare" 2 Kor 9:7

Givandet är något som är planerat, det står "ge vad han har beslutat sig för". Det är en något som vi planerar för, det är inget spontant där man fiskar upp vad som finns i fickan när kollektboxen passerar.

Man ger inte olika mycket beroende på hur församlingens ekonomi ser ut, man ger för att Guds ord säger att man ska ge.

Summan beror inte heller på hur inlevelsefullt en evangelist beskriver ett behov, för vi ska ge utan olust och utan tvång. Givandet är något som sker mellan mig och Gud.

Givandets princip

Många är rädda att börja ge tionde och offra utöver det, för man tror att man får mindre kvar, men Guds ekonomi går tvärt emot mänskligt tänkande.

I Ords 11:24-25 beskrivs principen av givande: "Den ene strör ut och får ändå mer, den andre snålar och blir bara fattigare. Den frikostige blir rikligen mättad, den som vederkvicker andra blir själv vederkvickt."

I grundtexten används två skilda ord som översatts till vederkvickt, Ravah och Yarah. Det första betyder "att släcka törsten som genom att ge ett glas vatten eller stänka vatten droppar på någon". Den senare betyder "att bli översköljd eller helt doppas i vatten". Gör man en expanderad översättning från grundtexten så skulle ords 11:25 kunna bli:

Den som välsignar andra (är generös, givmild, sluter fred istället för att strida för sin rätt) blir själv välsignad (framgångsrik, smord). Den som stänker lite vatten på andra [vederkvickt genom att släcka törsten med ett glas vatten] kommer själv att bli översköljd [vederkvickt genom att bli översköljd av vatten].

Gud lämnar oss aldrig skyldig

Gud vill att hans verk och att hans folk ska ha framgång, så vi kan vara en välsignelse för andra. Framgång definieras inte bara i materiellt välstånd. Att få del av kärlek, glädje, frid och att tillhöra Guds familj går inte att mäta i pengar. Paulus skriver "Jag säger inte att jag har saknat något, för jag har lärt mig att vara nöjd med det jag har. Jag kan leva enkelt och jag kan leva i överflöd"" (Fil 4:11-12a). Paulus tro berodde inte på omständigheterna och om han levde enkelt eller i överflöd. Han hade lärt sig att vara tacksam till Gud i allt.

Genom att ge tionde och offer så visar jag med en praktisk handling inför mig själv och Gud att mammon inte har tillträde att bli en herre i mitt liv. Låt oss lämna över vår ekonomi i Guds hand och vara villiga att vederkvicka och mätta andra och då tillåta Gud skölja över oss med sin välsignelse, Gud lämnar oss aldrig skyldig!