När jag var 13-14 år uppstod en böneväckelse bland ungdomarna i min hemförsamling. Anden föll och vi var ett tjugotal unga personer som ständigt samlades i bön, vardag som helg.

Ofta bad vi hela nätter igenom och saker började hända. Vi var byns ”Jesus folk” – långhåriga och hippieinspirerade. Vi samlades alla kring en man med en speciell bönens gåva. Han blev vår ”ledare” och han var trosviss och karismatisk. Märkliga saker skedde, människor kom till tro och mirakel inträffade.

En härlig tid – tills vi en dag stötte på patrull från en av äldstebröderna i församlingen som ansåg att det var ”opassande” att vi ungdomar tillbringade natt som dag i kyrkan. ”Det blir så stökigt!” sa han.

Broderns argument, ansåg vi ungdomar, vara grundade i ren avundsjuka. ”Den äldre generationen har stelnat i formerna och nu skall man statuera exempel,” sa vi till varandra. Detta ledde till en tanke hos oss att lämna församlingen och köpa upp den tomma, gamla och fallfärdiga Metodistkyrkan i byn. För att bilda en egen fri församling där Gud skulle kunna verka!

Vi började tala om att ”smörjelsen var hos oss” och inte i den församling som vi tillhörde. Vi började till och med att kalla oss för ”Klicken”– en beteckning för oss som ”hade kontakt med Herren”. Men Gud ville dock nåt helt annat... Någon tid senare skingrades ”Klicken”, helt oförklarligt – kraften i bönen och smörjelsen upphörde och vi som var kvar fattade ingenting.

Vi insåg aldrig att en av Andens naturlagar hade trätt i kraft:

Anden kan aldrig sanktionera förhävelse och splittring! Jag tycker mig se detta exempel upprepas gång på gång i Sverige idag. ”Vi har smörjelsen – vi lämnar och bildar eget.” Redan när man påstår sig ha smörjelsen så är den de facto borta! Förhävelse-och ingenting annat!

En annan av Andens naturlagar är denna: Anden kan aldrig verka om oförlåtelse och oförsonlighet finns i församlingen! Eller i en privatpersons liv.

Man kan tycka att detta är självklart men jag har rest runt i olika församlingar under många år och mött människor som envist vägrar förstå vad Jesus menar när han säger ”...såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro”. Jesus öppnar med de orden upp möjligheten för Anden att verka! Istället för att man ödmjukar sig och förlåter den som står i skuld, så blir prestigen och självgodheten viktigare och ett direkt hinder för Anden – och Andens gåvor! Man ber och ber men inget händer – man skriker om väckelse men Anden är inte där och bönerna blir inte besvarade! Till råga på allt blir man bitter på Gud ”som inte svarar på bön”. En del fastnar i religiösa prestationer och tror att detta skall beveka Herren.

Jag har själv bevittnat hur en del ropar till Gud om väckelse ena stunden – för att nästa sekund förtala någon i församlingen eller göra sig lustig över någon annan kyrka eller samfund.

Andens naturlag: Den kan inte samsas och verka tillsammans med oförlåtelse! Den accepterar inte förtal och elakheter.

Ofta dyker frågan upp: ”Hur skall vi få väckelse?” Jo, ”genom att förlåta dem som står i skuld till oss”. Om församlingar och privatpersoner insåg detta så kommer snart vittnesbördet från utomstående: – ”Se hur de älskar varandra!” ”Jag vill vara med i den gemenskapen!”

Väckelse är bara en naturlig konsekvens av förlåtelsen! Väckelse är att ge Anden möjlighet att verka utan störande hinder. Jag tror att vissa församlingar skulle behöva be kollektivt om förlåtelse till tidigare medlemmar som farit illa och lämnat församlingsgemenskapen. Kom ihåg på vilka ”grunder” man kunde bli utesluten ur gemenskapen bara under 1950-60 talet. Jag har mött sådana uteslutna människor, och lidit med dem!

Förlåtelse är inte vad många tror – en känsla. Nej, förlåtelsen är ett val! När man gör detta ”förlåtelsen val” så börjar man gå en väg som så småningom leder fram till känslan av förlåtelse! En del säger: – Jag kan aldrig förlåta den personen, det känns så fel! Tacka för det – man har ju inte ens beträtt förlåtelsens väg. ”Välsigna dina fiender” är att beträda förlåtelsens väg.

När man börjar välsigna sina fiender och förlåta de som står i skuld så träder en ny Andens naturlag in! Man ger Anden en grogrund. Ett livsutrymme om man så vill! Att välsigna och förlåta är också att komma in i ödmjukhet.

Andens naturlag blir då att gåvorna kommer i funktion! Hela paketet öppnas: bönesvar, profetiska tilltal, syner med mera. Det är som när våren kommer och naturen får liv!

Tanker som ”jag är en tjänare – till för att betjäna andra” dyker upp. Man offrar sitt ego på ett altare och den röken är välbehaglig inför Herren! Man lämnar sina egna agendor och lyssnar på vad Herren vill. Man har inte längre något behov av en ”egen plattform”. Inget behov av makt och prestige- allt blir till Herrens ära! Man har insett att utan Guds nåd är jag ingenting!

Min önskan är att vi förstod och tog hänsyn till Andens naturlagar under det kommande året!