I vår tid låter vi oss styras väldigt mycket av hur vi känner det, vad som känns rätt just nu. Man tar beslut på grund av en känsla, men vad har Bibeln att säga oss om detta?

Bibelns definition av en människa

Köper man en teknisk apparat så följer det med en manual. Första sidan innehåller en sprängskiss över alla delarna och hur de hänger ihop. På samma sätt är det med manualen för människan, Bibeln. I Bibelns sprängskiss över människan ser vi att vi består av ande, själ och kropp. Paulus uppmanar oss i 1 Tess 5:23 att vi ska ta hand om alla dessa. Vi måste äta mat för att kroppen ska må bra, umgås med människor för att själen ska må bra och ha gemenskap med Gud för att vår ande ska må bra.

1) Ande – gr. Pneuma

Anden är vårt verkliga jag. Vi är skapade till Guds avbild och eftersom Gud är Ande (Joh 4:24) är vi också andliga varelser. Eftersom Gud är evig är också vår ande evig, det vill säga vi kommer alltid att existera. I Bibeln används hjärtat eller inre människan synonymt med vår ande. I de flesta bibelöversättningarna skrivs Ande med stort A då det är Guds Ande som åsyftas, medan litet a används för den mänskliga anden.

2) Själ - gr. Psuche

Det grekiska ordet använt för själen är \"psuche\", varifrån vi har fått ordet psyke. Själen är där vi har våra känslor, vilja, intelligens och tankar.

3) Kropp - gr. Soma

Kroppen är huset som själen och anden \"bor\" i. Kroppen är vår boning här på jorden. I Bibeln omnämns den också som den yttre människan eller vårt tält. Själen är högre än kroppen

Vad är det som styr kroppen, jo det är vår själ. Kroppen speglar själen. Om vi är glada syns det ett leende, etcetera. Vi kan fortsätta leva även om vi skulle amputera en arm.

Anden är högre än själen

I Bibeln liknas själen med en led och anden som märg. "Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar" (Heb 4:12). Märgen är det som finns inuti benstommen och dess funktion är att producera blodkroppar som sedan cirkulerar genom vår kropp. Livet finns i blodet och märgen är alltså källan till livet. På samma sätt är anden vårt innersta som ger liv. "Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty ifrån det utgår livet" (Ord. 4:23).

Leden är det ställe som två ben svänger runt. Vår vilja, som är en del av själen, har alltså en avgörande roll i att bestämma om det mänskliga eller andliga ska styra vårt liv. Det är som en vattenkran med två vred, ett för varmt vatten och ett för kallt vatten. Med vår vilja väljer vi från vilken kran man vrider på, antingen från köttet, vår fallna natur eller från Guds Ande, det rena klara vattnet.

Våra känslor kommer från våra intryck, ser vi att solen skiner känns det bra, hör vi en favoritsång på radion får vi en bra känsla, luktar det en speciell doft så känner vi välbehag och så vidare. Problemet är att själen är väldigt snabb på att ändra sig! Regnar det på måndag morgon känns det tungt, hör jag en sång jag inte gillar känns detirriterandeoch så vidare.

Det är inte fel att ha känslor, men de måste underordna sig Gud och vår ande. Gud kan använda våra sinnen. När vi sjunger lovsång till honom så gör det att man känner glädje i själen. Gud kan använda vår fantasi för att visa vad han vill göra, ställd under Guds ande har själen en enorm potential som Gud har skapat och vill använda!

Vad händer när man blir frälst"

"Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra" (Ef 2:2-3). När en människa tar viljebeslutet att bli frälst och bekänner Jesus som Herre i sitt liv, får anden liv. Den helige Ande är den som förbinder vår ande med Guds ande och vi har gemenskap med Gud igen. "Men den som är förenad med Herren är en ande med honom" (1 Kor 6:17).

"Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner. Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: "Abba! Fader!". Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn" (Rom 8:14-16).

När vi blir frälsta flödar friskt levande vatten från anden och ger själen glädje och frid. Vi blir som Bibeln brukar kalla det, rättfärdiga. Vi är rätt inför Gud och vi är färdiga att möta Gud när vi en gång lämnar den här jorden!

Så länge vi lever här på jorden så finns vi fortfarande i köttet och vår fallna natur. Detta måste korsfästas dagligen. Paulus skriver "... Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag utan Kristus lever i mig ..." (2 Gal 19:20).

Att ta upp ta sitt kors

I Matt 16 där Jesus tillrättavisar Petrus för att säga till Jesus att Han inte behöver dö på korset. Jesus svarar i vers 23: "Vad du tänker är inte Guds tankar utan människotankar". Direkt efter detta fortsätter Jesus i Matt 16:24-25 "Jesus sade till sina lärjungar: "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig. Den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det.

Det grekiska ordet som används för "liv" här är "psuche", det vill säga vår själ. Skulle man göra en expanderad översättning av dessa två versar skulle det bli:

Sedan sade Jesus till sina lärjungar: "Om någon vill bli min efterföljare måste han försaka (glömma bort sina egna intressen) och ta upp sitt kors och följa mig [hålla sig till Mig, följa mitt exempel på livsstil, och om det behövs också lida för min skull]. Den som vill bevara (tillfredställa, skydda) sitt liv (själsliv), ska mista det, men den som mister sitt liv (själsliv) [väljer att korsfästa sin egna vilja, tankar, känslor] för Min skull ska finna det [få ta del av Guds livskvalitet].

Det är viktigt att nämna att det handlar inte om att korsfästa sig själv, späka sig och lida för att på så sätt förtjäna sina egna synders förlåtelse. Detta har Jesus redan gjort på korset. Våra synders förlåtelse kan ingen annan än Jesus som levde ett felfritt liv göra. Nej, detta handlar om att "ta upp sitt kors" och följa Jesus. Vers 25 gör det klart vad vårt "kors" är, vad det är som vi ska korsfästa. Det är vårt liv, det vill säga vårt själsliv, våra egna tankar, vår egen själviskhet där det bara handlar om mig och mitt. Det är dessa tankar som inte kommer från Gud som vi måste korsfästa.

När jag har dött bort från något så har det inte längre något grepp och makt över mig. Har man sagt att allt jag äger och har, det tillhör dig Gud då kan man leva både i överflöd och i nöd, som Paulus uttrycker det. Att ha mycket materiellt eller lite materiellt påverkar inte min Gudsrelation. När det kommer till det själsliga så är det självklart olika områden som man måste dö bort ifrån. Alla har vi olika kors som vi måste korsfästa.

Ett av de centrala bibelorden som gäller för en Jesu lärjunge är att Jesus ska vara Herre. Rom 10:9 säger: "Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst". När någon är en herre så är det inte tjänarens vilja som sker utan sin Herres vilja.

Slutet på versen i Matt 16:25 beskriver en av Guds paradoxer: "den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det". Det är en av Guds omvända principer att när vi väl försakar vårt eget själsliv (vår vilja, tankar, känslor) så ska vi vinna det. Ger vi upp våra egna försök att få själslig tillfredställelse så kan Gud ge detta. Det är inget som rationellt kan förklaras, men det följer mycket väl Guds principer. Det är på samma sätt med givande, "den som ger han ska få" etc. När vi väljer att "korsfästa" vår själ så ger Gud också själslig frid. Bibeln talar mycket om att Jesus ger av sin frid till oss, ett exempel är John 14:27 "Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa".

Ett annat ställe som talar om att Gud ger av sitt liv till oss är John 10:10 där det står att Jesus har kommit för att ge liv och liv i övernog. Det grekiska ordet som används för liv här är "zoe" som betecknar Guds liv, ett överflödande liv, livet som det var tänkt att levas!

Att styras av känslor

En hemlighet med att bli en kristen är att man inte behöver förstå hela Bibeln på ett intellektuellt och känslomässigt plan innan man accepterar Jesus som sin Herre. När man har förstått att Gud är alltigenom god och älskar oss och vill vårt bästa så kommer hela konceptet om tron in, att även om jag inte förstår allt idag så litar jag på att Gud har sagt det förvårt eget bästa. Ett exempel är ett barn som inte förstår att han måste gå och lägga sig på kvällen, det är ju så roligt att vara uppe, det "känns" ju så bra! Han ser inte hela bilden som sina föräldrar att imorgon kommer han att vara trött och kinkig om han inte lägger sig i tid. Men allt eftersom barnet mognar och blir äldre förstår han att föräldrarna vill honom väl och kan lyssna och ta till sig förklaringen.

Tänker jag tillbaka till när jag var tonåring så vet jag också att det där med känslor varierar. Man kunde i hemlighet vara förälskad i en tjej när man gick i åttan, men ett halvår senare var alla känslor borta. Känslor är väldigt flyktiga och kommer och går. Bygger man sitt liv på känslor så går det upp och ner, men bygger man däremot sitt liv på Gud och Guds ord som är oföränderligt så står man stadigt.

Vågar jag tro och väljer att ge upp mina egna försök att vinna livet så vinner jag Guds liv!