Hem Tillbaka

Hur ljuvligt det är att möta, sgt 301

[Vers 1]
hur ljuvligt det är att möta
på väg till Jerusalem
en återlöst syskon skara
när ensam man vandrar hem
Det är som en fläkt från ovan
som Herren oss sänder ner
att stärka den trötte vandrarn
som upp mot himlen ser

[vers 2]
Det finns ingen jordisk släktskap
det finns ej ett vänskapsband
som binder hjärta till hjärta
så fast uti främlingsland
som detta att äga gemensamt
en Fader, en tro, ett hopp
att vara en andlig enhet
som lemmar i Kristi kropp

[vers 3]
Det finns inga ord för glädjen
som Andens gemenskap ger
En försmak där är av himlen
där aldrig vi skiljas mer
Som bröder och systrar i Herren
vi möts för en liten tid
Vi räcker varandra handen
och önskar varandra frid

[vers 4]
Och när vi den sista striden
till seger har kämpat ut
då möter vi våra kära
ibland änglar hos Gud till slut
Då talas ej mer om att skiljas
då är vi för alltid ett
och evigt vi bor hos Herren
i hemmet han oss berett