[Vers 1]
En gång i fjärran väst, vid Stilla havets kust
jag fann mig själv en sommardag, mitt hjärta slog
med lust och snart med mod på land jag stod.
Jag tänkte gräva guld, bli rik och få betjänt,
men mina planer gick omkull och jag fick ej en cent,
men aldrig förr mig bättre hänt.
[Ref]
Ty jag blev frälst, ja härligt frälst
och jordens skatter få vem som helst.
Jag byter ej bort den skatt jag fått
för millijoner, jag mår så gott.
[Vers 2]
Jag reste hit och dit, att söka guld och glans,
jag strävade och med all flit att vinna ärans krans
jag ville opp till högsta topp.
Jag tänkte ej uppå att när min famn var full,
jag måste bort ifrån det gå och lämna mitt schatull
på denna jord, och själv bli mull.
[Vers 3]
Man slåss om torvorna, idag just liksom förr
och ser ej stackars Lasarus där utanför sin dörr
blott för sin skatt — och sen blev natt.
Då klappar döden på, vem kan då hjälpa, vem?
Den rike mannen måste gå från guld och vinning slem.
Men Lasarus han fick gå hem.
[Vers 4]
Att vinna ära här det aktar jag ej stort.
Mitt namn i himlen skrivet är och genom himlens port
en gång jag går och kronan får.
Betyder minus här om kassan ej är full.
Att vara himmelsk miljonär är mera värt än gull,
ty banken där går ej omkull.